Personligen tror jag att de skulle ha ‘ghosted’ mig om jag inte hade drivit på hårt. Jag gick in i processen med ett genuint intresse för företaget och tjänsten. Intervjuerna i sig var positiva: personerna var kompetenta och engagerade, och diskussionerna var relevanta och genomtänkta. Problemet var processen. Efter flera omgångar fick jag höra att det skulle ske en intern samordning och att jag snabbt skulle få återkoppling. Istället avtog kommunikationen, tidsplanerna blev vaga och jag var tvungen att jaga efter uppdateringar istället för att få dem proaktivt. Det slutliga budskapet var att det inte var min kompetens som var problemet, utan kapaciteten att ta emot nya medarbetare. Det kan vara giltigt, men det borde ha identifierats tidigare istället för efter flera steg och en betydande investering i kandidaten. Det som frustrerade mig var klyftan mellan företagets image (innovativt, agilt, genomförandefokuserat) och upplevelsen (tveksamt, otydligt, internt oenigt). Jag har inget emot att bli avvisad. Jag har något emot tvetydighet. I slutändan kände jag mig mindre besviken än lättad, för om kommunikationen och ansvarstagandet är svagt under rekryteringsprocessen väcker det frågor om hur beslut fattas när insatserna är högre. Hela processen tog tre månader och mellan varje steg gick det två veckor innan jag fick svar.